Idag börjar ett nytt liv, en ny bana, en nyomformad identitet som jag ska förhålla mig till. Idag börjar jag leva en dröm jag livnärt sen ung vuxen, att kombinera konstnärskapet med mitt yrkesarbete 50/50.
Arbetade mitt sista pass i söndags kväll, som fast anställd barnmorska, såg 3 små liv komma till världen, såg mina underbara kollegor, och undrade lite om jag gör rätt, samtidigt som jag vet att jag gör rätt. Det är med blandade känslor jag lämnar min trygga, stabila tillvaro, där jag vet vad jag kan och vad som förväntas av mig. Där känner jag mitt värde, och en stor lojalitet till allt som händer i de 4 korridorerna som utgör Malmö förlossning.
Hitintills har jag målat det jag har hunnit och orkat. Några utställningar per år, vissa år mer, andra ingenting, när vardagen och livet haft mig i ett stadigt strypgrepp. När jag var yngre målade jag en period porträtt på beställning, och kunde då överleva på min deltidsanställning som undersköterska, som jag var då. Det var dock inget hållbart. Att enbart måla på beställning sög den kreativa glädjen ur mig. Jag måste också få skapa fritt. Då var jag ensamstående med en sjövild liten 2-åring, och det kändes viktigare att säkra upp ekonomin än satsa på en osäker konstnärskarriär. Då valde jag att utbilda mig vidare till något stabilare, först sjuksköterska, och sedan barnmorska.
Har ofta hört att jag borde kunna försörja mig på mitt måleri, men jag är fullt medveten om att det är svårt att klara sig på enbart bildkonst. Kommer att fortsätta ta arbetspass på sjukhuset, men nu på mina villkor, och så att det passar med utställningar och tider jag i princip måste bo i ateljén. Så kan jag kombinera det jag älskar och brinner för, kvinnan och konsten.
Önska mig lycka till!
Gabriellaskonst 